Bland ruinerna

Vi står som i en ruinstad av torkat socialt kitt, sprött men stelt, rester av forna människors mönster. Fingrandes, pratandes, stönandes rör vi oss bland ruinerna. Finns det något som lyser klart bland dammet och skramlet? Individen? Knappast, den är ett vrak. Antidepressivt medicinerad. Loj, spak och trött. Balanserades på en tråd spänd över två bråddjup. Förnöjsamhetens och ångestens. Vilka rester är det då som lyser? Kyrkan, familjen, släkten? Ja, möjligen. Nationen, samhället, bruket? Ja, kanske. Modern, fadern, barnet? Ja, troligtvis.

Med varje ögonblick

Vi tar till oss världen
med varje ögonblick som varit.
Detta är vår olyckliga lycka,
ty att i varje ögonblick
behöva ta till sig världen
som ny
vore outhärdligt
för den mänsklighet
vi vant oss att bli.

De svinaktiga

När de svinaktiga samlas till fest
förstår de inte att den är arrangerad.
När svinen skrockar sig samman
inser de inte att de är berusade.
När de lustiga njuter sitt välbehag
känner de inte att de späker sig.
När dårarana skriker efter mer
ser de inte att de genomlever ett fylleslag.
När de riktigt svinaktiga viskar i ditt öra
anar du ingenting.

Krok

Inträngd i det rymliga samhället,
pyntar jag mig fram.
Söker plats med klass.
Frisläppt i det kopplade samhället,
begär jag mig fram.
Köper stil med plast.
Inrutad i det ordnade sammelsuriet,
rör jag mig obetydligt framåt.
Letar krokar.

Domkraft

Vad blir kvar
om vi tar bort alla ögonblick
som kunde ha gjorts annorlunda?
Tunna, sköra, kanske tomma, skal;
impotens,
fulla, bestämda, kanske hårda, kroppar;
potential,
eller, faktiskt, inget alls,
ingen tyngd, ingen utsträckning,
inget som tar plats,
ingen lättnad, inga språng,
inget som ger rymd
Ingen ting.

Defekter

armar kämpande
har aldrig råd

med sked belönade
kan alltid fly

de med måtta strävande
får aldrig ro

Alla de maniskt tänkande
(dom som inte låter sig vara)
vilka (eller snarare vad) är de(t)?

Genom andra

Vi sörjer aldrig livet i vår egen död. Vi sörjer alltid döden i våra egna liv. Att lämnas i grader av ensamhet med andra, däri ligger det avskyvärda. Om döden själv
vet vi inget, den känner vi bara genom andra.