Vårens första match

Satt med gråten i halsgropen igår mellan 19 och 21 (stundtals i alla fall).

Tog med Alma på hennes första fotbollsmatch på plats.

"Skall du spela, pappa?" frågade hon innan vi åkte.
"Öhh... neej, det är är några andra...", svarade jag.

På plats köpte vi förstås halsduk: KIF Örebro. Det gillade hon. Alla andra med på läktaren...

30 minuter klarade vi i första halvlek, sen blev det korvpaus (hon är ju "bara" 4 1/2.).

Andra halvlek inledde vi nere vid planen med korv, läsk och kexchoklad.

Efter 15 minuter hade Alma och en tjej i hennes ålder tittade färdigt på varandra och bestämde sig för att ta kontakt. Sen var hon eld och lågor sista 30.

"Pappa, jag har fått en kompis!".

Sen gick slutsignalen.

"Vad blev det pappa?"
"1-0 till KIF, vårat lag".
"JAAA", kom svaret.

På vägen ner från läktaren funderade Alma förstås på var kompisen gick, var hon bodde och om hon skulle komma nästa gång.

I trappen ner mot parkeringen brast hon, till allas glädje, ut i:

"Pappa, vilken bra match det var."

Det var det också, sett till helheten och sammanhanget. Två veckor till nästa hemmamatch. Det ser ut att bli en fin vår.