Noterade märkligheter 2

En av mina källor uppger att regeringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen gett order till Kungahuset och Vickan att förlova sig denna vecka (24:e släpps bomben) då också IPRED-lagen röstade genom i riksdagen (den 25:e). Samma källa avslöjade tidigare år också regeringens avsikter då man valde att hålla omröstningen om FRA-lagen samma dag som Sverige spelade match i Fotbolls-EM (18/6 2008) Ryssland vs. Sverige 2-0.

Ps. Mot bakgrund av ovanstående är min källa knappast längre hemlig. Jag väljer dock ändå att följa de gamla principerna, av principiella skäl.

Noterade märkligheter i TPB-åtalet

Gick av en händelse igenom listan (se sist i inlägget) med de stackars artister som ingår i åtalet mot The Pirate Bay. Några verkar det faktiskt vara extra synd om. Ja menar, de är ju döda sedan flera år.

Envisa rykten gör också gällande (se t ex DN) att många av artister (alltså de som inte redan dött) skulle vilja hoppa av åtalet (en har gjort det Max Peezay) om det bara inte vore för de ingågna avtal som hindrar det.

Flera av artisterna och de enskilda verken är dessutom plagiat från äldre texter (ja menar det är ju jättemånga som uttnyttjar bokstäver och ord som använts förrut; jag är helt säker på att i och och och affär förekommer många gånger i Philipsson-texten) och melodier (t ex från både den s k klassiska musiken och lika s k folkmusiken). En hel del uttnytjar ju också gamla beprövade känslor kring hat, kärlek och sorg, helt utan referenser till vare sig gamla grekiska tragedier eller mytiska/religiösa texter från historiens alla hörn.

Många har ju dessutom helt fräckt tagit artistnamn som är fullständigt identiska (!) med andra levande människors namn.

Till sist, jag vet inte det är lika relevant dock, är många av artisterna och låtarna rätt sunkiga, såväl då som nu.

Ps. Är det nån´som vet vad de där konstiga namnen och förkortningarna i parantes efter spårnamnen nedan står för?

Håkan Hellström: ”Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått” (EMI Music)
Per Gessle: ”Son of a Plumber” (EMI Music)
Cornelis Vreeswijk: “Till sist” (Bonnier Amigo)
Coldplay: “X & Y” (EMI Music)
Robbie Williams: “Intensive Care” (EMI Music)
The Beatles: ”Let It Be” (EMI Music)
Snook: ”Snook, svett och tårar” (Playground Music)
Joakim Thåström: ”Skebokvarnsv 209” (Universal Music)
Sophie Zelmani: ”A Decade of Dreams 1995-2005” (Sony BMG)
Kent: ”The Hjärta & Smärta EP” (Sony BMG)
Backyard Babies: ”Stockholm Syndrome” (Sony BMG)
Lena Philipsson: ”Han jobbar i affär” (singel) (Sony BMG)
Petter: “Mitt sjätte sinne”, ”Bananrepubliken”, ”Petter” samt ”Ronin” (Sony BMG)
David Bowie: “Reality” (Sony BMG)
Emilia de Poret: ”A Lifetime in a Moment” (Universal Music)
Cardigans: ”Don’t Blame Your Daughter (Diamonds)” (singel) (Universal Music)
Advance Patrol: ”Aposteln” (Playground Music)
The Rasmus: “Hide from the Sun” (Playground Music)
Amy Diamond: ”This Is Me Now” (Bonnier Amigo)
James Blunt: “Back to Bedlam” (Warner Music)

För somliga är tiden ur led

Det är kul att prenumerera på debattartiklar, t ex Dagens Arena. Det kan kickstarta den tröttaste morgon, eller bara piffa upp en mera vanlig vanlig dito. I morse kom t ex ett mail som upplyste om Per Wirtén senaste debattartikel. Läs den här, kort och... näe inte koncis.

Jag var tvungen att skriva en kommentar - se nedan eller på DA. Kanske läste jag som fan läser bibeln, något förblindad och självupptagen (!: hur är man annars, telepatisk?) - övertolkning Wirtén ser väl också fenomenet i rörelse någotsånär. Lite ledsen för det... hm, det gick över. Min huvudpoäng står fast: somliga fattar inte vidden av rörelsen, spänningen mellan kunskapstotalitarianism och frigörandet av mänsklig potential. De pratar på som om de gamla orden fortfarande kontrollerade arenan.

Det var den märkligaste debattartikel jag någonsin sett komma ut från detta forum. Ett kollage av viktigheter som slagna tillsammans framstår som nonsens. Det är som om Wirtén skriver från en annan planet.

Jag har inget till övers för piratkillarna i sig. Känner dem inte och vet inte var de står politiskt e dy. Det spelar ingen roll dock. Det intressanta är hur de uttrycker ett fenomen eller en rörelse i vår tid som hotar det som varit, delvis är. "Piratkillarna" är en liten del av något som händer här och nu, i vår tid. Om och när de faller eller hamnar i medieskugga lär inte denna skakning i vår rumtid gå upp i rök. Att tro det är väl ungefär som att vinna OS-guld i naivitet.

Om det är något som falnat här så är det väl det Wirténs känsla för sin samtid. Kanske är det en generationsfråga, vad vet jag.

Hjärntvättad

Häromdagen stod jag och tittade på ett möbelgrupp för barn med en mig närstående person. Bordet och stolarna var målade med diverse sagofigurer från det svenska välfärdsamhällets glansperiod. Det var t ex Tummen och Dockis och spöket Laban. Priset var väl inte direkt lockande, typ 600 SEK för bordet och 400 SEK per stol. Med tanke på att vi ville ha två bord och 4-6 stolar kändes erbjudandet, trots finish och allt, inte särskilt lockande.

"Varför kör vi inte på vårt gamla IKEA-bord, och köper en uppsättning till" sa jag. "Jag kan rita Tummen och Dockis, Spöket Laban och kanske Lilla Anna" fortsatte jag. "Får man det?" kom svaret från min medspekulant "Är inte det..." fortsatte hon innan hon kom av sig.

Jag tror inte att jag behöver fortsätta med min poäng. Ni fattar och känner säkert igen er i något avseende. Vi lever i en märklig tid. Med min hållning tror jag inte på fenomen som det omänskliga eller det onaturliga, det sanna och det rätta men blotta tanken på immaterialrätten och kulten kring upphovsmannen kan få den mest hårdnackade fritänkaren att börja fundera på att byta sida.

Våra signalsubstanser, vår talapparat, ja hela skiten är nu så marinerad i detta att vi snart inte vågar tänka på en melodi utan att skicka en slant till STIM, inte vågar prata om en bok utan att kolla hur många ord man får citera innan man måste ha särskilt tillstånd.

Tillägg rörande spridning av kunskap

Se också Eva Hemmungs Wirtén artikel i Computer Sweden. Se även hennes hemsida här./M

Att hindra spridning av kunskap måste alltid i grunden räknas som ett brott mot mänskligheten

Om vi inte har en solid immaterialrätt där "människor" äger rätten till sina patent och verk riskerar vi att inte få några fler fantastiska uppfinningar, låtar eller böcker. Vi riskerar alla att leva i kulturell och teknisk fattigdom.

Så brukar det låta från patent- och upphovsrättens försvarare Jag vet inte hur inskränkta människor kan vara. Lever i ständig förvåning.

Det är klart att det uppstår problem i ett samhälle där tekniken, användningen och rätten inte funnit något sätt att verka samman. Det är klart att vi riskerar en situation där somliga människors kreativitet och förmåga till nytänkande utnyttjas hänsynslöst av stora multinationella företag eller stater. Det är också klart att vi inte vill ha en ordning där somliga människor utan risk kan plagiera andras verk och stoltsera med sina egna namn. Här finns det en hel del frågor som måste redas ut och en hel del att göra. Den desinformativa argumentationen ovan har dock väldigt lite, om något, med detta att göra.

Varför då! Ja, hela argumentationen faller ju på sin egen orimlighet. De allra flesta för mänskligheten nyttiga uppfinningarna och de allra mest betydelse fulla verken har alla utvecklats i sammanhang där vi inte haft någon immaterialrätt. Detsamma gäller än idag, det är bara naivt och dumt att tro att människors drivkraft, kreativitet och skaparförmåga har med immaterialrätt, patent eller ekonomi att göra. Det finns bara en person som har avkastningen som sin primära drivkraft. Denna person är blott juridisk; aktiebolaget vilket t o m är skyldigt enligt lag att generera vinst. Det är dess idé. Även om det kan verka så, gäller det inte vare sig de skapande kreativa människorna eller de som verkar som företagens representanter.

Det är sällan enskilda människor som går till storms mot fildelning och kopiering och andra hemskheter. I själva verket är det som nästan alltid när det kommer till imbicillt försvar av det förlegade stora organisationer och företag som uttalar sig. Dess representanter, onekligen ännu människor, tror att de slåss för sin egen överlevnad. Fel förstås men de slåss inte heller för sina företags eller branschers överlevnad utan blott för gamla affärsmodeller - sätt att tjäna pengar - som spelat ut sin rätt.

Det är stor komik i att de dogmatiska försvararna av det gamla utgöra rena motsatsen till de kreativa och nytänkande människor vars "rättigheter" de säger sig vilja försvara. Maken till inskränkt tänkande har vi sällan skådat. Man kommer inte helt osökt att tänka på det stora svenska företaget FACIT som inte ville att människors skulle sluta använda skrivmaskiner. I dag framstår det som självklart: varför skulle människor agera "tryckpress" när de kunde skriva och lagra information på en dator och skriva ut på papper vid (o)behov?

Förmodligen kommer vi snart - tecken i skyn finns - se ytterligare ett sådant teknikskifte där den tryckta bokens rabiata försvarare kommer att driva hatkampanjer mot elektroniska bokläsare och bibliotek. Det som i sjäva verket innebär enorma miljövinster (på sikt) och fantastiska möjligheter för demokratisering av läsande och lärande (mer direkt) kommer hos somliga att framstå som ett hot mot människan och samhället.

Samtidigt, det går nästan inte att komma runt , är det ett faktum att företagen och dess representanter på kort sikt måste försvara sig och sina affärsmodeller. Det står för stora värden på spel och investeringarna är för stora för att göras ogjorda i en handvändning. Tiden kommer dock att ge dem fel.

Att hindra spridning av kunskap måste alltid i grunden räknas som ett brott mot mänskligheten. Det är möjligt att det kan vara berättigat i vissa fall av somliga skäl. Det betyder alltså att vi måste vända på den ordning vi har idag, där all spridning i grunden anses som farlig och brottslig. Det borde, självklart, vara tvärtom. Detta är en intrikat fråga för våra rättsteoretiker och lagstiftare att hantera.

De dogmatiska försvararna av det gamla, som fortfarande har något av en vidsynthet kvar, torde faktiskt vid närmare eftertanke faktiskt förstå att de driver ett helt orimligt projekt. Att det är som att försöka bygga en sandslott vid en strandkant där vågorna slår. Frågan är hur lång tid det kommer ta innan slottet helt rasar samman. Det behöver nämligen göra det. Som det ser ut nu är det alldeles för många som gräver i onödan. Farorna med detta är nu enorma. På det konstnärliga och litterära området spelar det kanske mindre roll eftersom spridningen inte är helt igenom livsnödvändig men på andra, som t ex medicinens och genetikens, kan vi hamna i (och har hamnat i) mycket obehagliga situationer.

Se vidare t e x Nicklas Lundblads artiklar i SvD, här och här.

Det sanna, det goda, det sköna

Det sanna är en punkt av ljus - vad som kan ses i ett givet ögonblick. Det goda är vad som kan uttryckas i myter. Sanningen och myten om det goda är något var för sig, även om de aldrig kan låta varandra vara. Det sköna är å sin sida aldrig något eget - det framträder bara på platser där sanningar och myter långsamt förtär varandra.