Kommer inte ut nu
Arrogansen slöt dig
Undflydde alla de andra
Jag var en dröm
nu en fläck på väggen
i någon annans håla.
Visar inlägg med etikett Poesi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Poesi. Visa alla inlägg
torsdag, april 23, 2009
fredag, mars 13, 2009
Min dikt är inte min
En Mats Söderlund har skrivit en debattartikel i DN, klicka här. Min dikt är min är rubriken och argumentationen går ut på att poeten och verket har en mystisk och personlig relation till varandra:
För mig är poesin och poesins kraft något bortom mig själv. Därför är det också enormt svårt att genomleva upphovrättens kultur. Det handlar om en kraftmätning, mellan å ena sidan det logiskt omöjliga (det slutna kärlet) och den kulturella prägling (jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag) vår samtida subjektivitet bär.
Här och nu sliter och drar upphovsrätten som, skall vi säga ideologiskt uttryck, i varje tänkande varelse (och ja, öppna kärl kan tänka, det är själva förutsättningen).
För de allra flesta känns det som ett oöverstigligt hinder att överge namnet: att skilja mitt uttryck från mig själv. Det må så vara, men det betyder inte att spridningen av uttryck måste produktifieras och kommersialiseras till varje pris.
Sin egen obetydelse, det trodde jag i min naivitet, varje poet ristat in i sin kropp för länge sedan. Kanske gäller det bara oss pekoralister.
Läsvärda bloggkommentarer här och här. F. ö är Mats Söderlund visst ordförande för Sveriges författarförbund.
"Poetens förhållande till sitt verk är personligt på ett djupt och orubbligt sätt, poeten och verket är i själva verket oskiljaktiga."Mystiskt var ordet. Tanken om människan som ett slutet tänkande kärl trodde jag hade upplösts i atomer inom såväl filosofin som poesin. Så fel man kan ha. Det blir minst sagt något onanistiskt romantiskt över Söderlunds utspel. Känns inte så samtida men det är klart, tiden har väl inte bara en riktning.
För mig är poesin och poesins kraft något bortom mig själv. Därför är det också enormt svårt att genomleva upphovrättens kultur. Det handlar om en kraftmätning, mellan å ena sidan det logiskt omöjliga (det slutna kärlet) och den kulturella prägling (jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag) vår samtida subjektivitet bär.
Här och nu sliter och drar upphovsrätten som, skall vi säga ideologiskt uttryck, i varje tänkande varelse (och ja, öppna kärl kan tänka, det är själva förutsättningen).
För de allra flesta känns det som ett oöverstigligt hinder att överge namnet: att skilja mitt uttryck från mig själv. Det må så vara, men det betyder inte att spridningen av uttryck måste produktifieras och kommersialiseras till varje pris.
Sin egen obetydelse, det trodde jag i min naivitet, varje poet ristat in i sin kropp för länge sedan. Kanske gäller det bara oss pekoralister.
Läsvärda bloggkommentarer här och här. F. ö är Mats Söderlund visst ordförande för Sveriges författarförbund.
torsdag, mars 12, 2009
tisdag, mars 10, 2009
Rapport från civilisationen
Rapport från civilisationen Då går det upp För skattemänniskan Man har inget kön Tveksamt kvinnligt privilegium Men män då Manligheten Ja visst Han kan Ta sig an Sin kropp Skyla sluta skyla sig Politisera sig Identifiera sig Identitetspraktik Vill bli svag Vill bli svag Vilja Vara En mun Skattemänniskan är Könlös Somliga utan udd Är Andra Fortsätter vara Starka är Svagsinta Sålda Själar Äger Inga rum De tror Andra väljer Till Slut Slut
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer