Hittar livskraften alltid den enklaste vägen fram eller tar den sig bara fram, utan hänsyn till enkelhet och komplexitet? Vi måste nog tillstå att det handlar om det senare. Livet värderar ingenting, det är endast ett värde i sig som varande levande. Livet gör inga val och varje försök att införa ett abstrakt sådant före det att marken har brutits av livskraften innebär ett försök att smyga in värdeomdömet före det potentiella värdet självt, d v s det levande.
Det är möjligt att vi skulle kunna beteckna livets vägar eller snarare former som en sådan sak om vilken vi inte må tala, åtminstone inte om vi samtidigt vill framstå som ”ointresserade”. George Canguilhem (1991) säger, som jag förstår det, att det enda som är möjligt att ointresserat konstatera på detta område, är livet, det levande. Allt däromkring – formerna för (över)levnad – rör sig i en annan dimension av vår tankeförmåga, där intresset eller värderingen fullständigt dominerar över det som själv kommer att formulera värdet – d v s livskraften - och utgöra värderingen – d v s det levande.
Det är möjligt att vi skulle kunna beteckna livets vägar eller snarare former som en sådan sak om vilken vi inte må tala, åtminstone inte om vi samtidigt vill framstå som ”ointresserade”. George Canguilhem (1991) säger, som jag förstår det, att det enda som är möjligt att ointresserat konstatera på detta område, är livet, det levande. Allt däromkring – formerna för (över)levnad – rör sig i en annan dimension av vår tankeförmåga, där intresset eller värderingen fullständigt dominerar över det som själv kommer att formulera värdet – d v s livskraften - och utgöra värderingen – d v s det levande.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar