Igår pressades jag som aldrig förr.

Som alltid tror man att kraften i kraven är någonting som tränger sig på utifrån. Något okänt som hotar en hjärna i ordning.

Inget kunde vara mer fel. Fienden rör sig inom oss. Om en nalle med ganska litet - men alldeles lagom - förstånd greppar det, borde det väl inte vara så svårt för en annan.

Idag känns det bättre. Jag är bra. Det är återigen min fulla övertygelse.