Noterade märkligheter 2

En av mina källor uppger att regeringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen gett order till Kungahuset och Vickan att förlova sig denna vecka (24:e släpps bomben) då också IPRED-lagen röstade genom i riksdagen (den 25:e). Samma källa avslöjade tidigare år också regeringens avsikter då man valde att hålla omröstningen om FRA-lagen samma dag som Sverige spelade match i Fotbolls-EM (18/6 2008) Ryssland vs. Sverige 2-0.

Ps. Mot bakgrund av ovanstående är min källa knappast längre hemlig. Jag väljer dock ändå att följa de gamla principerna, av principiella skäl.

Noterade märkligheter i TPB-åtalet

Gick av en händelse igenom listan (se sist i inlägget) med de stackars artister som ingår i åtalet mot The Pirate Bay. Några verkar det faktiskt vara extra synd om. Ja menar, de är ju döda sedan flera år.

Envisa rykten gör också gällande (se t ex DN) att många av artister (alltså de som inte redan dött) skulle vilja hoppa av åtalet (en har gjort det Max Peezay) om det bara inte vore för de ingågna avtal som hindrar det.

Flera av artisterna och de enskilda verken är dessutom plagiat från äldre texter (ja menar det är ju jättemånga som uttnyttjar bokstäver och ord som använts förrut; jag är helt säker på att i och och och affär förekommer många gånger i Philipsson-texten) och melodier (t ex från både den s k klassiska musiken och lika s k folkmusiken). En hel del uttnytjar ju också gamla beprövade känslor kring hat, kärlek och sorg, helt utan referenser till vare sig gamla grekiska tragedier eller mytiska/religiösa texter från historiens alla hörn.

Många har ju dessutom helt fräckt tagit artistnamn som är fullständigt identiska (!) med andra levande människors namn.

Till sist, jag vet inte det är lika relevant dock, är många av artisterna och låtarna rätt sunkiga, såväl då som nu.

Ps. Är det nån´som vet vad de där konstiga namnen och förkortningarna i parantes efter spårnamnen nedan står för?

Håkan Hellström: ”Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått” (EMI Music)
Per Gessle: ”Son of a Plumber” (EMI Music)
Cornelis Vreeswijk: “Till sist” (Bonnier Amigo)
Coldplay: “X & Y” (EMI Music)
Robbie Williams: “Intensive Care” (EMI Music)
The Beatles: ”Let It Be” (EMI Music)
Snook: ”Snook, svett och tårar” (Playground Music)
Joakim Thåström: ”Skebokvarnsv 209” (Universal Music)
Sophie Zelmani: ”A Decade of Dreams 1995-2005” (Sony BMG)
Kent: ”The Hjärta & Smärta EP” (Sony BMG)
Backyard Babies: ”Stockholm Syndrome” (Sony BMG)
Lena Philipsson: ”Han jobbar i affär” (singel) (Sony BMG)
Petter: “Mitt sjätte sinne”, ”Bananrepubliken”, ”Petter” samt ”Ronin” (Sony BMG)
David Bowie: “Reality” (Sony BMG)
Emilia de Poret: ”A Lifetime in a Moment” (Universal Music)
Cardigans: ”Don’t Blame Your Daughter (Diamonds)” (singel) (Universal Music)
Advance Patrol: ”Aposteln” (Playground Music)
The Rasmus: “Hide from the Sun” (Playground Music)
Amy Diamond: ”This Is Me Now” (Bonnier Amigo)
James Blunt: “Back to Bedlam” (Warner Music)

De hemska e-bokläsarna (vaddå; människorna eller prylarna?)

Som man kunde misstänka började det nu kravla upp en hel del märkligheter kring E-bokläsaren. Som den trogna läsaren av denna blogg vet är jag intresserad av möjligheterna med denna, såväl privat som yrkesmässigt (i t ex universitetsvärlden). Tyvärr har jag ingen möjlighet att prioritera vare sig ett privat inköp av denna pryl eller ett yrkesmässigt engagemang i den (jag är dock hoppfull vad det gäller båda).

Vi har väl inte sett så mkt ståhej i Sverige ännu, men på andra ställen har det börjat röra på sig. Följ denna länk för att läsa artikeln The Kindel Swindle av Roy Blunt JR (The president of the Authors Guild, i US alltså) i New York Times. Följ sedan denna länk för att läsa en underhållande kommentar till detta utspel.

PS. guild som i gille eller skrå, det måste väl vara själva urtypen för protektionistiskt tänkande och en fientlig inställning till spridning av kunskap och hantverk? Modernt!

Isbjörnstrubbel 2

Häromdagen skrev jag om de stackars isbjörnarna. Tyvärr glömde jag då tipsa eventuella läsare och möjligheten att bli isbjörnsfadder. Klicka på Jag vill bli isbjörnsfadder, så får du all hjälp du behöver.

Klicka här så kan du också få titta på fadderfilm med Mattias Klum.

En försvinnande art i behov av stöd

För somliga är tiden ur led

Det är kul att prenumerera på debattartiklar, t ex Dagens Arena. Det kan kickstarta den tröttaste morgon, eller bara piffa upp en mera vanlig vanlig dito. I morse kom t ex ett mail som upplyste om Per Wirtén senaste debattartikel. Läs den här, kort och... näe inte koncis.

Jag var tvungen att skriva en kommentar - se nedan eller på DA. Kanske läste jag som fan läser bibeln, något förblindad och självupptagen (!: hur är man annars, telepatisk?) - övertolkning Wirtén ser väl också fenomenet i rörelse någotsånär. Lite ledsen för det... hm, det gick över. Min huvudpoäng står fast: somliga fattar inte vidden av rörelsen, spänningen mellan kunskapstotalitarianism och frigörandet av mänsklig potential. De pratar på som om de gamla orden fortfarande kontrollerade arenan.

Det var den märkligaste debattartikel jag någonsin sett komma ut från detta forum. Ett kollage av viktigheter som slagna tillsammans framstår som nonsens. Det är som om Wirtén skriver från en annan planet.

Jag har inget till övers för piratkillarna i sig. Känner dem inte och vet inte var de står politiskt e dy. Det spelar ingen roll dock. Det intressanta är hur de uttrycker ett fenomen eller en rörelse i vår tid som hotar det som varit, delvis är. "Piratkillarna" är en liten del av något som händer här och nu, i vår tid. Om och när de faller eller hamnar i medieskugga lär inte denna skakning i vår rumtid gå upp i rök. Att tro det är väl ungefär som att vinna OS-guld i naivitet.

Om det är något som falnat här så är det väl det Wirténs känsla för sin samtid. Kanske är det en generationsfråga, vad vet jag.

Därför äter isbjörnar pingiviner

Det började med mjölkpaketet.
Ungefär så här: "Varför äter inte isbjörnar pingviner?" Därför att isbjörnar bor på Nordpoolen medan pingvinerna håller till därnere (!) på Sydpoolen (snarast hänger då?). Självklart, inte sant.

Sen dök det upp nåt på radion: "För varmt, ingen mat, för mycket vatten, för lite is..." Stackars isbjörnar!!! Varför gör ingen något!? Kan man inte flytta dom till Sydpoolen, där smälter det ju långsammare? Kanske kunde dom få några fina sista sista år som art där? Kör vi lite sportjakt till Gullet och grabbarna å har vi finansen klar (djurvän som han är har inte skjutit fler djur än han har böcker).

Konstigt att ingen tänkt på det tidigare? Google på det. Såklart några har tänkt. Inga snillen direkt, men de fanns ett par hela trådar på Flashback om det, faktiskt. Som alltid underhållande läsning (undra vad de skriver idag förresten efter den stora icke-nyheten - snaskigt och spännande säkert; Zlatan eller Satan - vad skall det bli ikväll?).

Jag kunde dock inte hitta några mer seriösa diskussioner om det hela. Sydpoolen verkar inte vara ett alternativ i räddapolarbjörnenkampen än (om någon vet annorlunda dela med dig!). Däremot framkom det att man i ett försök tydligen planterat (!) in dom där stora sjungande typerna som det kom en film om för några år sedan, Kungspingvinerna. Dom är grymt stora. Har inga fiender på Sydpoolen (dom där norska skidåkarna med gevär från förra seklet har åkt färdigt - vann gjorde dom också, britternaaaa dog). Pingu och hennes vänner traskade fram där på Nordpools-isen. Rakt in famnen på en art stora vita lurviga köttkvarnar som åt upp hela rasket.

Vet inte vad vi lär oss av detta? Möjligen att isbjörnar visst äter pingviner.

Hjärntvättad

Häromdagen stod jag och tittade på ett möbelgrupp för barn med en mig närstående person. Bordet och stolarna var målade med diverse sagofigurer från det svenska välfärdsamhällets glansperiod. Det var t ex Tummen och Dockis och spöket Laban. Priset var väl inte direkt lockande, typ 600 SEK för bordet och 400 SEK per stol. Med tanke på att vi ville ha två bord och 4-6 stolar kändes erbjudandet, trots finish och allt, inte särskilt lockande.

"Varför kör vi inte på vårt gamla IKEA-bord, och köper en uppsättning till" sa jag. "Jag kan rita Tummen och Dockis, Spöket Laban och kanske Lilla Anna" fortsatte jag. "Får man det?" kom svaret från min medspekulant "Är inte det..." fortsatte hon innan hon kom av sig.

Jag tror inte att jag behöver fortsätta med min poäng. Ni fattar och känner säkert igen er i något avseende. Vi lever i en märklig tid. Med min hållning tror jag inte på fenomen som det omänskliga eller det onaturliga, det sanna och det rätta men blotta tanken på immaterialrätten och kulten kring upphovsmannen kan få den mest hårdnackade fritänkaren att börja fundera på att byta sida.

Våra signalsubstanser, vår talapparat, ja hela skiten är nu så marinerad i detta att vi snart inte vågar tänka på en melodi utan att skicka en slant till STIM, inte vågar prata om en bok utan att kolla hur många ord man får citera innan man måste ha särskilt tillstånd.

Cyklopernas retorik

Som alla goda retoriker vet bör man bygga upp sitt tal eller sin artikel kring ett enkelt och klart budskap. Detta budskap kan sedan med fördel bestyckas med ett antal mer eller mindre billiga poänger som slår an hos människor, t ex i form av beundran, intresse, igenkänning, trygghet, seriositet osv. Denna enkelhetens strategi innebär alltid en viss enögdhet; att man väljer bort en eller flera aspekter till fördel för det man vill.

Det vore inte fel att säga att det enkla budskapets retorik alltid är politiskt i att det drar ner komplexiteten och argumenterar för sin sak, inte sällan i termer av den enda vägen. Vi ser det i partipolitiska tal och skrifter varje dag. Vi ser det också hos en sådan organisation som Svenskt Näringsliv, i nästan allt det säger och skriver. Idag på Newsmill går denna organisation, genom sin chef för arbetsmarknadsavdelningen Carina Lindfeldt, åter igen, till synes sakligt, korrekt och självklart, till angrepp mot Lagen om anställningsskydd (LAS). Läs artikeln här!

Lindfeldt ser självklart inget politiskt i sitt budskap. Hon ser t ex ingen motsättning mellan flexibilitet och trygghet. Ett försämrat anställningsskydd innebär i hennes logik mer trygghet arbetsmarknaden. Gott är väl det, hon företräder ju en organisation som vill göra det så enkelt som möjligt att anställa och avskeda människor. Det tragiska är att LAS inte är något så enkelt som Lindfeldt vill påskina, d v s ett simpelt hot mot samhället och människan. Faktum är att LAS har en historia av det precis motsatta.

Jag säger nu inte att Lindfeldts artikel är helt utan poänger. Flexibilitet kan vara nyttigt för båda företag och enskilda arbetstagare. Det hon inte vill tala om, som inte får plats i hennes enkla budskap, är det faktum att en försämrad anställningstrygghet innebär direkta hot mot mot människors fysiska och psykiska välmående.

Den som gör en snabb översikt i arbetsmarknadslitteraturen märker snart att en av de viktigaste om inte viktigaste frågan för människor i arbetslivet är just anställningstrygghet. Det gäller särskilt under de perioder av livet då möjligheterna till att söka och få nya arbeten måste betecknas som svårare, t ex under en graviditet eller då man befinner sig i slutet av sin yrkesverksamma karriär. Tryggheten är också, inte att förglömma i dessa ROT-avdragstider, en avgörande faktor för många människor då de beslutar sig för privata investeringar, d v s konsumtion, vilket bl a Svenskt näringsliv själva borde vara intresserade av.

De enögda är viktiga för samhällsdebatten - vi behöver en mångfald av cykloper - så länge vi minns att de inte ger hela bilden och att de alltid, trots sitt neutrala och välvilliga tonfall, har en politisk agenda.

Rösta bort eller kvar LAS nedan!

Johan Jönsson och den dekadenta självupptagna parasiten

”… man är omgiven av en sorts spökaktiga och fientliga hybridfigurer, en dominant sammansmältning av självgod borgerlighet och juridisk person, utrustade med förenklade f-skattsedlar och Hobbeska begär. De utgör en form av mycket kompetenta konsumenter, högutbildade kunder. De har en suverän självuppfattning, inkarnerar en sorts liberal metafysik, trots den påtagliga estetiska obildningen, och kan verkligen betala för sig. De kräver och förväntar sig omfattande service: av butiksbiträden, av hantverkare, av vårdpersonal, av dagispersonal, av lärare, av omsorgspersonal, av barnflickor, av städarna i sina hem, av servitriser, av poliser, av väktare, av politiker, av tjänstemän, av böcker, av kultursidor. Det är därför de hatar lapplisor så självklart och intensivt. Lapplisor ger ingen service till den monadiske konsumenten, utan påminner tvärtom, som ett demokratiskt nej, om det bortträngt men alltid återkommande reala, eftersom de tjänar det kollektiva”

I Johan Jönssons text till DN:s serie om 00-talet läser jag något som känns. För det första är det sant. För det andra handlar det om mig och mitt oss. Vi personifierar denna dekadenta, självupptagna parasit som står i centrum för Jönssons betraktelse över alliansens tid.

Att läsa Jönsson, det är som att läsa Joseph Heller (se t ex nederst på denna sida) fast helt i avsaknad av den ironi som gjorde Moment 22 möjlig att ta sig igenom (och inte minst till en bästsäljare). Det är också som att läsa Max Weber i slutet av Den protestantiska etiken och kapitalismens andafast där någon mellan raderna proppat in alla de andra (dom som faktiskt skulle göra det samhälle Weber drömde mar om möjligt).

Frågan är då vad man skall ta sig till när man möter någon som ser en från andra sidan, som säger nästan samma saker fast från en helt annan, mycket påtagligare, horisont? Lägga sig ner och dö? Suveränt skrocka över poetens olyckliga lott? Vinka glatt över ravinen? (Att hoppa över är inget alternativ, ingen skulle kunna föra sig på den andres sida.) Kanske en tävling i vem som vandrar det torraste gräset? Vända blad och gå vidare vända blad och gå vidare vända blad och gå vidare

PS. Läs gärna de andra delarna i DN:s artikelserie: Del 1 Amanda Svensson, Del 2 Malte Persson och Del 3 Gertrud Hellbrand.

Ella 7 veckor, på temat man glömmer så snabbt

De små som fortfarande räknas i veckor. När de ler, då kan man verkligen börja om på nytt. Det är som i sången av Baloo, inte sant? Inga sorger, inga besvär... Först ett darr på läppen. Kissa lite kanske? Sen en doft av sumpgas!!! Var kom den ifrån mitt i allt detta fantastiska? Nåväl, det ingår väl i paketet, trots att hon är tjej och allt, konstigt vore det väl annars.

(andra) Udda människor vi möter i vardagen

Ibland är det lättare att låta någon annan göra jobbet. Läste ett inlägg hur kul som helst för en stund sedan. Följ denna länk. /M

NA-studien

Det är dags för en halvtidsrapport i huvudräkningsstudien av Nerikes Allehanda och den könskamp som utspelar sig varje dag i denna tidnings sportdel.

Som den trogne följaren av bloggen uppmärksammat rapporteras under februari månad varje dag antalet kvinnliga respektive manliga idrottare på bild till höger på denna sida.

I dagsläget, efter två veckors ärlig kamp, har NA publicerat mer eller mindre exakt 92 bilder på kvinnliga idrottare, ledare eller personer med anknytning till idrotten. Under samma period har vi sett bilder på inte mindre än 350 manliga dito. Fantastiskt. Det lutar alltså halvvägs in i kampen mot att de konservativa krafterna i åskadarleden får rätt: män är helt enkelt, överlag, bättre på idrott.

Det är kanske för tidigt ännu men det lutar åt att vi snart har Nerikes Allehanda och deras sakliga sportredaktion att tacka för att denna sanning till slut kan komma fram i ljuset. Vi får dock hålla oss till tåls. Kampen fortsätter redan imorgon. Ny rapport om knappt 14 dar.

Tillägg Amazon Kindle - elektroniska bokläsare

Jag vill bara - som den naiva idiot jag så gärna skulle vilja vara... eller är jag rent av det? hmmm måste fundera över det... klart... jag vet inte... ok den naiva aningslösa naiva idiot jag är, för mångfaldens skull tillägga det finns flera elektroniska bokläsare till försäljning och under utveckling, inte bara Amazons Kindle. Såklart. Kolla på Sonys här och en annan från Plastic Logic här (artikel om PL:s i NYT finns här)./M

PS. Någon som går och funderar på vilka möjligheter som de elektroniska bokläsarna och de digitala biblioteken bär med sig? Jag vill gärna höra mer. Bär själv i tankarna ett uppslag som dels rör sig kring sätt att omvandla bruket av kurslitteratur, dels mitt eget vardagbruk av texter. Det kommer väl publiceras här så smångingom.Till sist: digitala bilblioteken med intressant utbud finns redan, t ex via många universitetsbilbliotek, för de som har tillgång d v s. Google har dock något större på gång, s e t ex denna DN-artikel.

liten hatt
satt på en katt

ensam liten
åt kak
från tomma fat

den lille i spinn
- världen är min
men,
vart skulle den gå
när det hela redan var på

Tillägg rörande spridning av kunskap

Se också Eva Hemmungs Wirtén artikel i Computer Sweden. Se även hennes hemsida här./M

Att hindra spridning av kunskap måste alltid i grunden räknas som ett brott mot mänskligheten

Om vi inte har en solid immaterialrätt där "människor" äger rätten till sina patent och verk riskerar vi att inte få några fler fantastiska uppfinningar, låtar eller böcker. Vi riskerar alla att leva i kulturell och teknisk fattigdom.

Så brukar det låta från patent- och upphovsrättens försvarare Jag vet inte hur inskränkta människor kan vara. Lever i ständig förvåning.

Det är klart att det uppstår problem i ett samhälle där tekniken, användningen och rätten inte funnit något sätt att verka samman. Det är klart att vi riskerar en situation där somliga människors kreativitet och förmåga till nytänkande utnyttjas hänsynslöst av stora multinationella företag eller stater. Det är också klart att vi inte vill ha en ordning där somliga människor utan risk kan plagiera andras verk och stoltsera med sina egna namn. Här finns det en hel del frågor som måste redas ut och en hel del att göra. Den desinformativa argumentationen ovan har dock väldigt lite, om något, med detta att göra.

Varför då! Ja, hela argumentationen faller ju på sin egen orimlighet. De allra flesta för mänskligheten nyttiga uppfinningarna och de allra mest betydelse fulla verken har alla utvecklats i sammanhang där vi inte haft någon immaterialrätt. Detsamma gäller än idag, det är bara naivt och dumt att tro att människors drivkraft, kreativitet och skaparförmåga har med immaterialrätt, patent eller ekonomi att göra. Det finns bara en person som har avkastningen som sin primära drivkraft. Denna person är blott juridisk; aktiebolaget vilket t o m är skyldigt enligt lag att generera vinst. Det är dess idé. Även om det kan verka så, gäller det inte vare sig de skapande kreativa människorna eller de som verkar som företagens representanter.

Det är sällan enskilda människor som går till storms mot fildelning och kopiering och andra hemskheter. I själva verket är det som nästan alltid när det kommer till imbicillt försvar av det förlegade stora organisationer och företag som uttalar sig. Dess representanter, onekligen ännu människor, tror att de slåss för sin egen överlevnad. Fel förstås men de slåss inte heller för sina företags eller branschers överlevnad utan blott för gamla affärsmodeller - sätt att tjäna pengar - som spelat ut sin rätt.

Det är stor komik i att de dogmatiska försvararna av det gamla utgöra rena motsatsen till de kreativa och nytänkande människor vars "rättigheter" de säger sig vilja försvara. Maken till inskränkt tänkande har vi sällan skådat. Man kommer inte helt osökt att tänka på det stora svenska företaget FACIT som inte ville att människors skulle sluta använda skrivmaskiner. I dag framstår det som självklart: varför skulle människor agera "tryckpress" när de kunde skriva och lagra information på en dator och skriva ut på papper vid (o)behov?

Förmodligen kommer vi snart - tecken i skyn finns - se ytterligare ett sådant teknikskifte där den tryckta bokens rabiata försvarare kommer att driva hatkampanjer mot elektroniska bokläsare och bibliotek. Det som i sjäva verket innebär enorma miljövinster (på sikt) och fantastiska möjligheter för demokratisering av läsande och lärande (mer direkt) kommer hos somliga att framstå som ett hot mot människan och samhället.

Samtidigt, det går nästan inte att komma runt , är det ett faktum att företagen och dess representanter på kort sikt måste försvara sig och sina affärsmodeller. Det står för stora värden på spel och investeringarna är för stora för att göras ogjorda i en handvändning. Tiden kommer dock att ge dem fel.

Att hindra spridning av kunskap måste alltid i grunden räknas som ett brott mot mänskligheten. Det är möjligt att det kan vara berättigat i vissa fall av somliga skäl. Det betyder alltså att vi måste vända på den ordning vi har idag, där all spridning i grunden anses som farlig och brottslig. Det borde, självklart, vara tvärtom. Detta är en intrikat fråga för våra rättsteoretiker och lagstiftare att hantera.

De dogmatiska försvararna av det gamla, som fortfarande har något av en vidsynthet kvar, torde faktiskt vid närmare eftertanke faktiskt förstå att de driver ett helt orimligt projekt. Att det är som att försöka bygga en sandslott vid en strandkant där vågorna slår. Frågan är hur lång tid det kommer ta innan slottet helt rasar samman. Det behöver nämligen göra det. Som det ser ut nu är det alldeles för många som gräver i onödan. Farorna med detta är nu enorma. På det konstnärliga och litterära området spelar det kanske mindre roll eftersom spridningen inte är helt igenom livsnödvändig men på andra, som t ex medicinens och genetikens, kan vi hamna i (och har hamnat i) mycket obehagliga situationer.

Se vidare t e x Nicklas Lundblads artiklar i SvD, här och här.

Amazon Kindle 2

“Our vision is every book, ever printed, in any language, all available in less than 60 seconds,” Jeffrey P. Bezos, Amazon

Låter ju rätt schysst. Ja, det verkar rent av bra. Vill ha! Klicka här och här eller här eller här för mer. Men Apple lär väl komma med något bättre, snyggare, smartare och billigare snart. Det blir väl att vänta.

Nu dröjer det inte länge förrän en dinosaurie äldre än skivbranschen vaknar på allvar. Huka er i bänkarne.

Om att växa upp med tre döttrar

Den senaste tiden har jag fått lära mig två bra saker. Såhär i efterhand känns de rätt självklara.

1. Man bör använda balsam när man tvättar ett långt hår.

1. När man torkar det nu tvättade och blöta håret fungerar inte rufsa och dra runt hårt och länge-metoden särskilt bra.

Mottager gärna andra tips kring hårvård mm./M

På vilka grunder kan man bedöma ett samhälle

Ett samhälle bedöms efter hur deras fångar har det... har någon påpekat. Detta är inget annat än en placerad skröna, som skall döva och skrämma, peka på andra. Det fungerar.

I själva verket kan vi bara pröva ett samhälle efter hur de som vältrar sig (i andras olycka) har det. Avståndet mellan rik och fattig, hög och låg är den sanna grunden. Denna insikt lever sorgligt nog en relativt undanskymd tillvaro i en kultur som vår.

Det sanna, det goda, det sköna

Det sanna är en punkt av ljus - vad som kan ses i ett givet ögonblick. Det goda är vad som kan uttryckas i myter. Sanningen och myten om det goda är något var för sig, även om de aldrig kan låta varandra vara. Det sköna är å sin sida aldrig något eget - det framträder bara på platser där sanningar och myter långsamt förtär varandra.

Bloggen och människan

Vad är en blogg? Varför bloggar människor? Vilka gör det? Vem läser?

Gertrud Hellbrand funderar i dagens DN på dessa och några andra frågor. Klicka här!

God mat

Prova gärna vinnarmenyn för årets kock 2009 Viktor Westerlind. Det är lite etno-cross-cooking med en ekologisk touch, som juryn uttryckte det:

Tamilsk tiger på rad.

Havsvattenrimmad mjölbagge på rygg,

serveras med räkpotatis(!?) och lågtempererad kråka.

Lite grönt på det.

Verkar gott! Något att dricka? Hör med den här killen.

Människor på bild

Apropå människor på bild. Kolla den här länken för några inte helt vanliga typer tagna av en inte helt vanlig fotograf.

Kan dom inte bara le lite granna

Vad är det med dessa manliga författare som försöker se svåra ut på bild inför lanseringen av deras första eller senaste bok? Se t ex på Jens Lapidus eller det nya stjärnskottet Kalle Dixelius. Är de nödiga eller bara nördiga? De är säkert jättebra... och deras böcker: Jensans har jag kvar obruten i hyllan och Dixies skall jag väl läsa någon gång (SF är kul!). Men jag vet inte, det är något störande med hela grejen. Kanske har det med en begynnande patologisk misandri att göra. Eller är det bara avundsjuka, en åtrå; det faktum att jag själv i hemlighet skulle älska att vara som dom, nej... att vara dom.

Vilma

,

pappa!

handen
över armen
vaktar mörkret

sov nu

,

70-talisternas kvinnor tillhör en förlorad generation

Läs min artikel på newsmill här./M

Makten drar ifrån

Klyftorna mellan rik och fattig ökar i Sverige som bekant. Läs hela LO:rapporten här eller ett kort utdrag nedan:

"LO har granskat inkomsterna för makteliten mellan 1950 och 2007. I denna grupp ingår 198 elitpositioner hämtade från tre olika elitgrupper – den ekonomiska, den demokratiska och den byråkratiska eliten. Rapporten från LO visar att den genomsnittliga inkomsten för makteliten under 2007 motsvarade 18 industriarbetarlöner. 1998 var motsvarande siffra 12,5 industriarbetarlöner.

Det är framförallt den ekonomiska eliten, bestående av 50 verkställande direktörer i näringslivet, som drar ifrån. Denna grupp har fått kraftigt ökade inkomster i förhållande till en industriarbetare de senaste årtiondena. Den ekonomiska eliten hade en genomsnittlig inkomst på nästan 51 industriarbetarlöner under 2007."

Den akademiska eliten verkar märkligt nog inte vara med. Kanske beror det på att det akademiska inte är någon prioriterad del av den svenska byråkratin och tjänar för lite, jag vet inte?/M

ett märke

ett hemligt

ett tyst

som en antipuckel

över ryggen

växer den

från hudens insida

gröper ur

den perfekta kroppen

leendet svalnar

det blonda håret

byter nyans

ett handjur

dör

av sin egen inre stank

en hel kulturs resa

genom andra

tidigt uppe

arbetar hårt

skapar stolheten

i två generationer

däremellan super en

ihjäl sig

sen reser sig mitten

i dubbel bemärkelse

lagom revolta

inget ansvar båkåt

inget framåt

så kommer vi

med högmodet

förnöjsamt glider vi

i låtsad självkritik

stolta

över våra tomma gester