Kan dom inte bara le lite granna

Vad är det med dessa manliga författare som försöker se svåra ut på bild inför lanseringen av deras första eller senaste bok? Se t ex på Jens Lapidus eller det nya stjärnskottet Kalle Dixelius. Är de nödiga eller bara nördiga? De är säkert jättebra... och deras böcker: Jensans har jag kvar obruten i hyllan och Dixies skall jag väl läsa någon gång (SF är kul!). Men jag vet inte, det är något störande med hela grejen. Kanske har det med en begynnande patologisk misandri att göra. Eller är det bara avundsjuka, en åtrå; det faktum att jag själv i hemlighet skulle älska att vara som dom, nej... att vara dom.