Stack ut och sprang. Regnet hade dragit bort nu. Det gjorde ingenting. Visserligen torkade solen marken men de blöta stenarna fortsatte att viska ditt namn. Jag sprang där över vägen - som en annan Don Quijote - och samlade på dem. Det är fan inte klokt att vara människa. Och glad skall man vara. Och det är jag - hur jobbigt det än känns. Det är väl bra att man får kämpa lite granna. Gratis är skit.