Weber kunde kanske inte förutse det (också) men det är förstås en naturlig följd av den utveckling han så förtjänstfullt prognostiserade.

Det samhälle som särskiljt individen från funktionen på snart sagt alla områden behöver förstås ett smörjmedel. Den osäkerhet och ångest ett sådant samhälle skapar kräver stödjande insatser. För att upprätthållas. För att effektiviseras. Människor måste motiveras att fylla funktioner. I skolan. Till ett jobb. I arbetet. I livet.

Coacherna. Inga är mer värdefulla för det moderna samhället. De som motiverar någon till att anta och fylla en form och framförallt att inte misströsta.

En trasig kugge eller en kugge på fel plats fyller ingen funktion. Den är meningslös.

I ett samhälle som vårt finns det därför en sanning som ingen vågar tala om.

Den som inte sköter sig i skolan och de som inte har något jobb eller kan arbeta borde dö. Det är den enda riktiga logiska och moraliska slutsats som ordningen har att följa för att vara sig själv trogen.

Det är bara motståndet som håller verkställandet stången.

Än så länge.

Hittade just ut igen. Verkligen just nu. Vid tvättlinan. Att hänga barnens tvätt, klippa deras naglar, tvätta deras hår, hjälpa dem med deras läxor. För att vilja och orka. Inte för kunna och hinna. Tur och ordning på mening och ont.

Tack

Lycka den som växte som liten och slipper genomleva en förkrympt värld som vuxen.

Ishtar

Vi möttes av frost i morse. Denna halvmesyr till vår skvallrar om det som komma skall. Revolutionen. Vi vet det inte än nu men i backspegeln, i det lilla landet i norr, kommer Andreas Cervenka framstå som rörelsens tidiga inspiratör. Som en ironisk gest skribent i SvD, (talande för tidsandan syster till AB).

Administrationen blir förskräckt över alla former av liv som uppstår utanför de ordnade strukturerna.

A Christensen (1985)