torsdag, februari 11, 2010

Dikten bär poetens börda. Det man inte kan tala om med andra skrivs ner i smyg. Lite fegt. Mycket ensamt.

Jag vet inte om det finns någon väg ut. Om verket faktiskt kan tala med andra eller om det är dömt att göra skada - att vara ett med det gift som var dess primus motor.

blott ytterligare en post i intoleransens och dumhetens arkiv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar