Pekoral. Man kan fundera på ordet. Man vill inte vara där men för att kunna säga något måste man balansera på gränsen till det förment allvarliga.

Frågan infinner sig hur något kan skilja sig åt överhuvudtaget. Hur kan något inte vara pekoral. Vad bestämmer kvalitet. Tidsandan förstås men den kan ju befinna sig lite varstans.

En hel del skulle nog vilja framhärda i att vår(!) tid kan ingenting sägas som inte är pekoral. Ett alternativt svar pekar istället på möjligheten att språkligheten i sig är pekoral, som i att pekoralen är dess modus operandi. Människor har och kommer heller aldrig kunna uttrycka sig på annat sätt. I de händelser vi går omkring och tror någonting annat har vi blott drabbats av ett romantiskt infall.