Jag lever bland de väsentligheter som byggts upp kring min kropp. Allt det där andra, så lockande, suddas nu i konturerna. Just däri ligger ändock en frestelse. I de möjligheter som oklarhet ger.

Vad man i åtrån till allt det där som inte blev av, som nu inte får plats, glömmer, är det faktum att skapandet av det nya avkräver lika mycket som upprätthållandet av de gamla.

Lidelsens energi fyller blott ett timglas. Drömmars jakt falnar alltid mot en vardag. Lycka ändå, att de är gratis, att man kan segla på dem i sina till synes torftiga strävanden.