torsdag, januari 29, 2009

I snoppens och penningens kultur

I morse sa min mellandotter, två år, till mig: Jag skall köpa en snopp. Det var lustigt, inte sant. Om man betänker vad jag sa till min mamma för 32 år sedan blir det snarare märkligt. Varför har du ingen snopp mamma? Jag skall köpa en snopp till dig. Detta bevisar två saker. För det första hur sorgligt tvåtonig vår kultur är. För det andra hur street-smarta barn är.
Upplagd av kl.
Etiketter:

5 kommentarer:

  1. Anonym30 januari, 2009 13:29

    Sant...men å andra sidan finns det ju faktiskt folk som inte vill ha sin snopp kvar och opererar bort den. /Mats

    SvaraRadera
  2. Anonym05 februari, 2009 09:36

    Plus att det finns en massan människor som är nöjda med sina inköpta snoppar, förvarar dem i byrålådan och tar fram vid behov! Du kan säga till lilltösen att hon får köpa en snopp när hon blir stor. Och vem vet, din mamma kanske har köpt en hel bunt snoppar ;-) /Sanna

    SvaraRadera
  3. Markus Klinton05 februari, 2009 13:41

    Hej Sanna! Du vet då hur man generar en man!/M

    SvaraRadera
  4. Anonym09 februari, 2009 15:57

    Precis! Men förutom det vill jag ha sagt att den som tänker att tvååringarna ville köpa tillgång till patriarkatet gör sin egen tolkning. Det sitter i en helt annan kroppsdel - hjärnan. Hos väldigt många människor av allehanda kön, men alltid i hjärnan /Sanna

    SvaraRadera
  5. Markus Klinton10 februari, 2009 10:23

    Håller med, såklart! Jag vill därför även tillägga att Street-smartness inte alltid behöver vara något att föredra, särskilt inte på lång sikt, även om det ofta i ett givet ögonblick kan ge fördelar etc. Vi ser ju t ex hur många människor agerar kortsiktigt när det gäller uttag av föräldradagar etc. Det är lite det min debattartikel på Newsmill handlar om, se länk 4/2 ovan.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)