Hjärntvättad

Häromdagen stod jag och tittade på ett möbelgrupp för barn med en mig närstående person. Bordet och stolarna var målade med diverse sagofigurer från det svenska välfärdsamhällets glansperiod. Det var t ex Tummen och Dockis och spöket Laban. Priset var väl inte direkt lockande, typ 600 SEK för bordet och 400 SEK per stol. Med tanke på att vi ville ha två bord och 4-6 stolar kändes erbjudandet, trots finish och allt, inte särskilt lockande.

"Varför kör vi inte på vårt gamla IKEA-bord, och köper en uppsättning till" sa jag. "Jag kan rita Tummen och Dockis, Spöket Laban och kanske Lilla Anna" fortsatte jag. "Får man det?" kom svaret från min medspekulant "Är inte det..." fortsatte hon innan hon kom av sig.

Jag tror inte att jag behöver fortsätta med min poäng. Ni fattar och känner säkert igen er i något avseende. Vi lever i en märklig tid. Med min hållning tror jag inte på fenomen som det omänskliga eller det onaturliga, det sanna och det rätta men blotta tanken på immaterialrätten och kulten kring upphovsmannen kan få den mest hårdnackade fritänkaren att börja fundera på att byta sida.

Våra signalsubstanser, vår talapparat, ja hela skiten är nu så marinerad i detta att vi snart inte vågar tänka på en melodi utan att skicka en slant till STIM, inte vågar prata om en bok utan att kolla hur många ord man får citera innan man måste ha särskilt tillstånd.