Läs gärna intervjun med Odell i DN idag, klicka här, och kommentarerna...
...det är helt fantastiskt (skrämmande) vad det myllrar av potentiella lägervakter därute.
onsdag, mars 04, 2009
Den kritiska konsten går igen
Som inte alltför många andra vet jag inte vad jag skall ha för bestämd åsikt i frågan om Anna Odells verk, konst eller inte. Främsta anledningen till min tvehågsenhet ligger väl i att jag är någotsånär historiskt informerad. Översvallande majoritetsåsikter brukar ha en tendens att falla sönder över tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Det är alltid jobbigt att läsa kommentarer till tidningars artiklar. Det är så uppenbart att folk i gemen är idioter. Eller i det här fallet, potentiella lägervakter.
SvaraRaderaBra skrivet.
Hej Mange. Samtidigt vill jag så gärna tro att det finns en majoritet därute med lite perspektiv på tillvaron (läs som min tro på "den vanliga människan", från ovan...) I RingP1 brukar det vara lite mer åt det hållet, men här i denna debatt verkar människor helt förblindade. Kanske är det bara de som vågar ta till orda, det är ju inte riktigt politiskt korrekt att gå ut och försvara Odell idag.
SvaraRaderaKonst? Vari ligger det konstnärliga i det här?
SvaraRaderaOm det här är tillräckligt för att vara en konstnär så blir jag besviken.
Som konstnär får man göra mycket (även osmakligt om man har den läggningen) men att försöka att lura med en okunnig omgivning i sina "installationer" är att gå för långt.I så fall kan ju vad som helst klassas som konst. Kanske en grov misshandel eller ett rån? Hitler var kanske ingen mördare, han var en konstnär?
Nej, väx upp, lär er hitta de gränser som faktiskt finns!
Hej anonym!
SvaraRaderaSom jag ser det skapar vi människor hela tiden gränser och lyfter bort dem om vart annat. Psykiatrins gränser är ständigt i rörelse. Liksom konstens. Liksom skolans. Liksom militärens.
Jag tror nu inte att all psykiatri är fel eller ond, särskilt inte de yrkesverksamma, tvärtom. Däremot vet vi att det (och inte för särskilt länge sedan) förekommit mycket märkliga saker inom psykiatrins slutna rum.
Det kan då och då vara viktigt med provokation på somliga områden. Jag säger kan, för jag vet inte vad som kommer ut av det här än. Jag är dock inte beredd att döma Odell och hennes "verk" på ännu ett tag.
Till sist, tack för din vänliga uppmaning. Det växer så bra här.
Om konstnärer har rätt att bryta mot lagen i konstens namn så förstår jag inte varför inte alla kriminella kallar sina handlingar för konst, då blir ju dessa istället ett intressant inlägg i samhällsdebatten och de kan kanske även få kulturbidrag för sin verksamhet.
SvaraRaderaHej Petteri!
SvaraRaderaJag medger att du har en poäng. Några saker att tänka på dock.
Jag vänder mig inte emot att Odells handlande utreds för att se om något eventuellt brott har begåtts (jag vet inte riktigt hur det har gått i denna fråga hitintills). Om hennes handlande bedöms som brottsligt av åklagare och senare domstol skall hon självklart dömas (det tror jag också att hon är beredd på).
Oavsett detta är det ändå, hävdar jag, möjligt att hennes handlande i framtiden ses i ett annat ljus. Vi vet ju inte alltid, av förklarliga skäl, vad som försiggår inom psykiatrin och vi vet ju inte heller vad som kommer ut av hennes verk. Som tidigare påpekat det kan ju hända (det har ju hänt tidigare) att också handlingar inom vården med historiens ljus bedöms som olämpliga eller olagliga.
Således; en del talar för att det skulle kunna vara på detta sätt i Odells fall (det är i alla fall inte orimligt) väldigt lite talar för att detta resonemang skulle kunna vara tillämpligt på exempelvis somliga våldsbrott eller rån.
En viktig poäng är ju också uppsåtet, vilket är en fråga för åklagare och domstol att ta hänsyn till. De flesta bankrånares uppsåt är ju knappast (vare sig de hävdar motsatsen eller inte) att arbeta med konst eller samhällskritik. I Odells fall står det väl ganska klart att uppsåtet handlar om just detta.
En tveksamhet som några påtalat i debatten och som jag själv diskuterade i en debattartikel på Newsmill för någon dryg månad sedan (se länk i mitt arkiv - Den kritiska konstens ovisshet) gäller Odells självdistans och etiska överväganden. Här är jag som sagt osäker och vill förstås se vad "konstverket" senare kommer att handla om/bestå i.
/M
Jag tror att det är så enkelt som att man visar respekt och hänsyn mot andra människor omkring sej. Nu är det ju uppenbarligen så att en grupp med personer inte riktigt klarar av detta kanske något diffusa begrepp. Till dessa kan man säga....följ lagen så kommer du halvvägs i alla fall. Och klarar de inte heller av detta, då är de helt enkelt kriminella.
SvaraRaderaDet gamla synsättet att ändamålet helgar medlen tror jag inte på. Det blir i så fall någon form av hybris...."jag har rätt och du har fel". Med det resonemanget tar man sej då rätten att som Odell slå vilt omkring sej och skada andra. Även många rasister faller i samma grop...."jag har rätt, du har fel, jag är bättre än vad du är"...
Jag säger det igen, var ligger det konstnärliga i detta?
Väcka uppmärksamhet och tänja på gränser kan vara intressant men det måste ändå ligga inom de gränser som samhället tillåter. Annars är man...ja just det,kriminell....
Hej Anonym.
SvaraRaderaHänvisar till tidigar svar. Det är, milt sagt, rätt många saker saker i historien som varit olagliga men som långt senare framsått som hedervärda. Hur det blir med Anna Odell har jag lika lite som någon annan någon absolut aning om. /M