tisdag, mars 03, 2009
Sprattlar och gör sig till
Förstår inte sprattlet. Den akademiska litteraturen utgör som bekant ingen kioskvältartradition. Utom möjligen i några få undantagsfall. Det finns knappast några stora pengar att tjäna för författarna. Siffrorna ser väl inte särskilt bra ut för förlagen heller. Inte blir denna situation bättre av att studenter i allmänhet inte upplever sig ha råd att köpa böckerna utan istället lånar och kopierar på bibliotek, kopierar av varandra eller, vanligare idag, laddar hem en inskannad version från nätet.
Inom mitt eget ämnesområde laddar nu ett av de stora förlagen - Liber - den stora kanonen och ger ut en serie böcker som försöker ta ett pedagogiskt grepp om ofta svårtillgängliga teoretiska begrepp, som makt, identitet, etnicitet, queer, erkännande. Serien kallar de för BeGreppbart. Vällovligt och intressant.
Jag har ändå problem att ta till mig detta på ett rakt igenom positivt sätt. Anledningarna är flera. Huvudanledningen - min missunsamhet och avundsjuka - kan vi lämna därhän. Den sekundära huvudanledningen - min, på ett personlig plan ohälsosamma, misandri - är desto viktigare; varför framstår det hela som en manlig uppvisning för i första hand andra män inom ett gebit och möjligen i andra för somliga kvinnor. Åtta pretentiösa böcker av nio män och en kvinna. Jag måste lämna också denna anledning därhän (i någon mån säger väl min korta drapa allt).
Låt mig istället tala om de två andra underanledningarna till min skepticism.
För det första varför gör inte förlagen något? Varför fortsätter de bara i gamla hjuspår? Att tänka nytt, ta till sig nya generationer, handlar inte om att tänka till inom ramarna för det som varit utan om att tänka bortom dessa. Om studenter och människor i allmänhet inte är intresserade av att köpa böcker till sina studier i pappersformat, varför fortsätter man att producera och leverera sådana produkter? Varför tar man inte till sig och utvecklar det digitala formatet? Infrastrukturen ligger ju bara och väntar på mänsklig kreativitet. Studenterna använder den ju redan idag, för egna syften.
Det är, och kommer i än högre utsträckning att bli så, för bokförlagen precis som för skivbolagen: man förlorar inte pengar på att människor stjäl det ostjäbara utan på att man inte levererar produkter som människor vill betala för. Under tiden som jättarna dansar dödsdansen dyker då istället andra kreativa aktörer upp för att tjänar pengar i de luckor och möjligheter som vår rumtid bär med sig.
Möjligheterna för förlagen är utan tvkan enorma på detta område, tänk bara på vilken intressant utveckling vi skulle kunna få se (den kommer var så säker men det vore bra om det skedde nu) om universiteten, biblioteken, studentorganisationerna, förlagen och teknileverantörerna satte sig ner och pratade framtid med varandra. Tänk t ex abbonemang, reklam, kontinuerliga uppdateringar, kringmaterial, ljud och bild, diskussionsforum, arkiverade kommentarer osv. Trångsynthet är ett mänskligt drag. Kreativiteten en sällsynt gåva.
Den andra underanledningen hänger ihop med den första på ett inte helt friktionsfritt sätt. Varför tänker inte forskarna och författarna lite mer kreativt de också? Det är märkligt, möjligen har jag missat något, särskilt som jag har direkta erfarenhter som talar för att de klarar det.
Varför måste undervisningmaterial och litterära alster med forskar- eller studentpublik publiceraras i tryckt form, gärna som riktiga böcker? Varför måste man gå via de traditionella förlagen? Vore det inte bättre, rimligare, friare, flexiblare, mer demorkatiskt (om man har en sådan läggning) och intressantare att istället publicera löpande via den digitala infrastrukturen. Varför inte göra forskningsrapporter, artiklar, essäer, ja t om sådant som påminner om böcker fritt tillgängligt för studenter eller andra med intresse. Det förekommer idag, jag vet, men bara som en komplement eller undantag till de riktiga böckerna. Varför är det i en tid som vår inte huvudregeln? Om mitt forskningsområde och undervisningsområde är makt, varför sammanställer jag då inte inte mitt forsknings- och undervisningsmaterial i lämplig digital form och ger mina studenter eller andra intresserade tillgång till detta material via en egen eller ett universitets webbplats? Varför öppnar jag inte också upp för andra forskare, lärare och studenter från andra lärosäten att ta del av detta fritt?
Möjligen har vi, kanske tillhör jag den sista generationen, ett behov av den fysiska boken. Mycket talar dock för att det snart utgör en förlegad vana, en lyx som vi möjligen kan unna oss som hobby e dy. När det gäller studentlitteratur, och mycket annan litteratur för den delen, finns det ingen anledning att producera och publicera den enligt gamla modeller för sakens egen skull (inte heller av nostalgiska skäl). De kunskaper vi vill förmedla och det utbildningsmaterial som vi vill sprida behöver inte kosta skjortan, det behöver heller inte låsas fast i den fysiska bokens tvångströja. Det finns idag en möjlighet till både frihet, flexbilitet och interaktivitet. Det är en gåta att vi inte ännu har tagit till oss detta. Kostnaderna för den digitala tekniken är i jämförelse så obetydliga jämfört med kostnaderna för den traditionella tekniken att de utan tvivel går att täcka på annat sätt än att studenter eller andra skall behöva betala för det.
I första hand borde, liksom artister i övrigt, akademiska författare (och universitet/forskningsinstitut) se spridningen av sina alster som gratis publicitet. Vem behöver upphovsrätten idag? Knappast forskare, lärare och studenter. Vår verksamhet handlar inte om upphovsrätt och medel utan om något helt annat. Upphovsrätten och dess kluster av människor, saker och ting var ett uttryck för ett en gång nödvändigt ont, ett medel. Det är idag (i teorin) överflödigt. Låt oss därför förändra praktiken.
PS. Jag menar nu inte att förlagsmänniskor och andra som på ett ofta mycket positivt sätt bistår författare i deras arbete skulle vara överflödiga, bara att de just nu befinner sig på vad som är dömt att åtminstone delvis bli fel plats. Å ena sidan kommer, om jag får sia, deras arbetsgivare i framtiden, vad avser de akademiska författarna, i många fall var någon annan. Å andra sidan kommer/bör de traditionella förlagen tänka om, möjligen i stil med punkt 2 ovan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Etiketter
- Hackat (28)
- Vår kultur (28)
- Malet (22)
- Jämlikhet (12)
- Uppovsrätt (12)
- Immaterialrätt (10)
- Nerikes Allehanda (10)
- Samhället (10)
- Misandri (8)
- samhällskritik (8)
- Barnen (7)
- Digitala medier (7)
- Fildelning (7)
- Ipred (7)
- Kommentar (7)
- Rättvisa (7)
- Böcker (6)
- De kortnästa (6)
- Digitala bibliotek (5)
- Elektroniska bokläsare (5)
- Poesi (5)
- Rädda världen (5)
- Spara papper (5)
- Teknik (5)
- Avund (3)
- Djurliv (3)
- Flexibilitet (3)
- Pekoral (3)
- pengar (3)
- Isbjörnar (2)
- Mat (2)
- Myten om det moderna (2)
- Newsmill (2)
- Patent (2)
- Snuskiga män som sitter i toppen av Svea rikes stora byråkratier (2)
- Trygghet (2)
- Udda människor (2)
- hänvisning (2)
- makt (2)
- Alma (1)
- Artikel (1)
- Bloggande (1)
- Bokdöden (1)
- Citat i samtiden (1)
- Curiosity (1)
- Det goda (1)
- Det sanna (1)
- Diskriminering (1)
- Fotboll (1)
- Fotografering (1)
- Hantverk (1)
- Heller (1)
- Händighet (1)
- Hårvård (1)
- Johan Jönsson (1)
- KIF (1)
- Kejsarens nya kläder (1)
- Konspirationer (1)
- Kungahuset (1)
- LAS (1)
- LO (1)
- Mangementpoesi (1)
- Myopia (1)
- Myten (1)
- Organisationer (1)
- Pingviner (1)
- Platser (1)
- Reinfeldt (1)
- Revolution (1)
- Roligt (1)
- Skador (1)
- South Africa (1)
- Sparv (1)
- Svenskt Näringsliv (1)
- Weber (1)
- Zlatan (1)
- ekonomi (1)
- konst (1)
- kritik (1)
- mål (1)
svenska wikipedia hade en i mitt tycke bättre förklaring http://sv.wikipedia.org/wiki/Misandri
SvaraRaderaTycker detta förtjänar ett helt eget inlägg, gärna med ett litet utlägg (pun intended) om den inställning i förhållande till feminism. Vilket kommer först och föder det andra?
Kul och modigt med människor som är så där brutalt ärliga med sina fel och brister. Men tvättar man inte byken så blir den garanterat aldrig ren. Av just den anledningen förtjänar sådana erkännande respekt och försök till förståelse. Inte, som jag tror är mer vanligt, fördömande och avståndstagande.
Akademiker behöver inte upphovsrätten? Nu är jag inte akademiker själv, men är det några som har behov av ideel upphovsrätt så är det väl ni? Skulle du uppskatta om någon annan satte sitt namn på din doktorsavhandling och kallade den för sitt arbete? Men du kanske enbart skriver ur perspektivet ekonomisk upphovsrätt?
Jag blev fullständigt uppslukad av det för mig nya konceptet misandri.
SvaraRaderaDu kanske kan finansiera din bokfunderingar genom att göra dig ekonomisk oberoende medelst en Stieg Larsson kioskvältare: "Män som hatar män" ?
Möjligen, men vad handlar hans böcker om, jag har ingen aning, men jag lär väl få veta snart då filmen kommer till en skärm nära mig. Jag har inget emot böcker (nu ljuger jag, jag hatar böcker, och boken, detta medel som upphöjts till avgudadyrkan!) men faktum är att jag nästan aldrig ser någon mening med att läsa en viss genre om det ändå skall göras film av det. Jag älskar film, uppskattar somliga böcker. Fast allt beror förstås på vilken dag det är...
SvaraRaderaJo angående upphovsrätt var jag väl lite medvetet otydlig (och en hel del okunnig måste jag väl tillstå). Det är lite komplicerat som man brukar säga... Det är i första hand examplarhysterin och spridningshatet som jag vänder mig emot, d v s den profitinriktade upphovsrätten. Den är så urbota dum. Samtidigt är det heller inte helt oproblematiskt med rätten till sitt verk, att stå med sitt namn, att bli erkänd osv. Tanken på den enskilda unika individen, geniet, konstnären, författaren är inte helt enkel. Det bär med sig lika mycket myt, ideologi, och hjältedyrkan som något annat. Så, jag vet inte riktigt vad jag skall tro här, jag är inte färdigtänkt (och har väl små förhoppningar om att bli det). Det ligger i vart fall något som vi inte bör ignorera i uttryck som "det är språket/tiden som talar oss" och inte tvärtom. Vi får utveckla detta vid tillfälle. Om det är svårt att vända sig mot de kommersiella krafterna och examplarmånglarna, så är det inget emot hur det skulle vara att gå emot myten om geniet. Alltför många bär den nära sitt eget hjärta.
SvaraRaderaNu är jag mest inne på hur det skulle vara vända upp och ner på hela studentlitteraturgrejen (i någon mening bara slå mynt av och göra en anpassning till vad studenterna själva redan gjort). Du är väl med. Funderar på att maila GOOGLEs huvudkontor, de har ju en länk för idéer och samarbetsprojekt. Annars finns det väl kanske någon svensk riskkapitalist som vill vara med.
Nåväl, en sak är klar, jag är inte här i denna värld för att tjäna pengar. Jag kan inte föreställa mig något tråkigare (eller sämre sätt att utnyttja resurserna:).